Vila mjukt älskade Rocky

Jag har så otroligt mycket att skriva ikväll, men jag väljer att låta bli pga diverse omständigheter.

Rocky, en hund jag och min älskade mamma hämtade nere i Malmö för några år sedan, blev i fredags brutalt dödad av den människa som lovat att ta hand om honom för resten av hans liv. Skjuten i sitt vackra stora huvud, helt iskallt av en människa som lovat att älska och vårda honom för resten av hans liv. Skjuten och stoppad i en sopsäck och nergrävd hemma hos jägaren som tog hans liv.

Under tiden som vi jobbat med Pjäsens Hundhem, har den ena människan visat sig vara vidrigare än den andra. För varje sak som hänt, har jag skämts mer och mer för att vara av denna jävla arten.

Känns verkligen som om jag inte platsar här på jorden.

Många gånger har jag önskat att jag inte hade så fruktansvärt mkt känslor för våra underbara djur. Att jag kunde gå förbi den skadade kråkan utan att bry mig, skita i att den låg där, skita i att köra den till fågeldoktorn i Oskarström för att försöka rädda den.
Livet vore så mycket enklare på det viset... Men samtidigt, så enormt fattigt.

Jag uppfattar mig själv som en mkt rikare människor än dom där, kalla jävlarna. Men samtidigt får jag lida så oerhört mkt mer än dem, för att jag faktiskt bryr mig. För att mitt hjärta går sönder och blöder varje gång ngn gör ngt orätt mot dom försvarslösa...

Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå dom här människorna. Tro mig, jag har verkligen försökt, vridit och vänt på situationer som varit och försökt förstå varför människor agerat på ett speciellt vis, men jag kan bara inte. Om man ändå kunde förmå sig att förstå, skulle det förmodligen vara lättare att bli sams med tanken på vad som hänt.
Fast å andra sidan, den dagen jag accepterar att en hund skall skjutas med bössa i skogen, den dagen har jag lämnat allt jag kämpar och tror på och då kan jag lika gärna lägga mig ner och strunta i att resa på mig igen.

Jag vet att många där ute, anser att döda ett djur på det viset är ett bra alternativ, men för mig är det och kommer det alltid att vara totalt oaceptabelt. Jag säger inte att djuret nödvändigtvis lider mer/mindre på det viset än en överdosering av narkosmedel, men att ta sönder sitt djurs huvud, krossa dess skalle och se blodet strömma... Det är smutsigt... oerhört smutsigt..

Jag började blog inlägget med att skriva att jag inte ska skriva mer ingående om det här nu, därför slutar jag skriva för ikväll. Jag har oerhört mkt mer jag vill skriva om, men det får bli en annan dag..

Idag vill jag bara att alla som läser min blog, tänder ett ljus för älskade Rocky.. och ber en stilla bön. Nu slipper han iallfall att lida mer, nu är det vi som är kvar här som får lida i hans ställe..

Vila mjukt Rocky och förlåt.....Jag älskar dig & du finns för alltid i mitt hjärta.

Älskade Rocky precis hemkommen tillsammans med min Saga


Rocky tillsammans med mamma


Rocky i rastgården


Rocky hemma hos sin jourfamilj


Hos jourfamiljen


Rocky på besök i Halmstad vid hundbadet förra sommaren


What goes around, comes around


// Emelie