Sorgens vecka
Livet har varit oerhört kaotiskt den senaste veckan, därav har min blogg blivit lidandes.
I mitten av veckan så fick jag ett telefonsamtal om att Royal, en älskad liten valp från min och Rebekahs förening Pjäsens Hundhem (www.pjasenshundhem.se) skulle bli bragd om livet av sin adoptionsfamilj. Vi försökte i samlad trupp att få människorna att inte avliva valpen, då kontrakt var skriver mellan föreningen och familjen om att detta inte får ske, utan vårt godkännande och efter bedömning av hundinstruktör. Dom vägrade, dom ville hellre se honom 3 meter under jorden, där dom visste vart han var, istället för att ge han en chans hos ngn annan. Juridiskt sett så fick dom inte göra på det här viset, men personen som stod som säljare på köpeavtalet, valde att godkänna avlivningen. Jag finner fortfarande inga ord för det som skett
Det går att läsa mer ingående om vad som hänt i Rebekahs blogg www.rebekah.se
Det känns som att jag har för lite kraft just nu för att skriva mer ingående om det.
En replik som sjunger i mitt huvud hela tiden, ett tycke som framkom under dom här dagarna kommer jag aldrig att förstå och heller aldrig förlåta
"En hund är inget liv, det är en hund"
För mig och för dom flesta andra, så är en hund en hund och en hund är ett liv. En hund har ett hjärta som pumpar runt dess blod, den kan känna glädje, sorg, ångest osv. Precis samma känslor som en människa kan känna.
En hund är inte en människa, men en hund är ett liv.
Jag har sagt det tusen gånger förr men känslan växer sig starkare för varje dag.
Jag skämms för att vara av arten människa-homo sapiens
Det finns inget jag kan göra, vi kan göra, för att Royal ska få fortsätta leva, det är redan försent och han har vandrat över regnbågens bro. Jag hoppas han är lycklig där-fri och jag hoppas att han vet hur vi kämpade för att han skulle få finnas kvar här i livet, här på jorden. Jag hoppas att han finner i sitt hjärta att förlåta mig, för att jag valde att lita på fel personer. Jag lämnade hans liv till fel människa. Människan som nu blev hans bödel.
Nu ska jag krypa till sängs med mina 3 allra bästa vänner. Mina vänner som jag kommer göra allt i min makt för att se till att dom får fina liv. Fina liv, fyllda av kärlek, glädje och ömsesidig respekt. För det är sånt man ger till sina bästa vänner. Jag behöver mina hundar i mitt liv för att leva, precis som jag behöver luft för att andas.
Jag tycker synd om dom människorna som missar vad ett djur kan ge dig i här i livet. Deras liv, måste vara så otroligt mycket fattigare än mitt.
Vila mjukt Royal, vi ses igen, där uppe ovanför molnen - det är jag säker på
// Emelie
I mitten av veckan så fick jag ett telefonsamtal om att Royal, en älskad liten valp från min och Rebekahs förening Pjäsens Hundhem (www.pjasenshundhem.se) skulle bli bragd om livet av sin adoptionsfamilj. Vi försökte i samlad trupp att få människorna att inte avliva valpen, då kontrakt var skriver mellan föreningen och familjen om att detta inte får ske, utan vårt godkännande och efter bedömning av hundinstruktör. Dom vägrade, dom ville hellre se honom 3 meter under jorden, där dom visste vart han var, istället för att ge han en chans hos ngn annan. Juridiskt sett så fick dom inte göra på det här viset, men personen som stod som säljare på köpeavtalet, valde att godkänna avlivningen. Jag finner fortfarande inga ord för det som skett
Det går att läsa mer ingående om vad som hänt i Rebekahs blogg www.rebekah.se
Det känns som att jag har för lite kraft just nu för att skriva mer ingående om det.
En replik som sjunger i mitt huvud hela tiden, ett tycke som framkom under dom här dagarna kommer jag aldrig att förstå och heller aldrig förlåta
"En hund är inget liv, det är en hund"
För mig och för dom flesta andra, så är en hund en hund och en hund är ett liv. En hund har ett hjärta som pumpar runt dess blod, den kan känna glädje, sorg, ångest osv. Precis samma känslor som en människa kan känna.
En hund är inte en människa, men en hund är ett liv.
Jag har sagt det tusen gånger förr men känslan växer sig starkare för varje dag.
Jag skämms för att vara av arten människa-homo sapiens
Det finns inget jag kan göra, vi kan göra, för att Royal ska få fortsätta leva, det är redan försent och han har vandrat över regnbågens bro. Jag hoppas han är lycklig där-fri och jag hoppas att han vet hur vi kämpade för att han skulle få finnas kvar här i livet, här på jorden. Jag hoppas att han finner i sitt hjärta att förlåta mig, för att jag valde att lita på fel personer. Jag lämnade hans liv till fel människa. Människan som nu blev hans bödel.
Nu ska jag krypa till sängs med mina 3 allra bästa vänner. Mina vänner som jag kommer göra allt i min makt för att se till att dom får fina liv. Fina liv, fyllda av kärlek, glädje och ömsesidig respekt. För det är sånt man ger till sina bästa vänner. Jag behöver mina hundar i mitt liv för att leva, precis som jag behöver luft för att andas.
Jag tycker synd om dom människorna som missar vad ett djur kan ge dig i här i livet. Deras liv, måste vara så otroligt mycket fattigare än mitt.
Vila mjukt Royal, vi ses igen, där uppe ovanför molnen - det är jag säker på
// Emelie
skrivet av Emelie 11:12 em
6 Kommentarer:
finner inga ord.
Det är eldsjälar som du som påminner en om vad man ska kämpa för. kram
Vila i frid Royal.
Vila mjukt killen...
En hund har ett liv, den som inte tror detta bör def. inte ha djur.
Mjukt i din vila skänker jag en tår
smärta av maktlöshet trots tiden går
en liten valp med framtid så lång
bragdes om sitt liv på en gång
inga misstag fick du begå
för ditt liv tog man då
Önskar du fått en andra chans
med kärlek o träning någonannanstans
ett rum i mitt hjärta du får bo
vi ses endag, det måste jag tro
En hund är definitivt ett liv, ett liv som är värt att kämpa för.
Vila i frid lillen!
alla hundar är inte änglar.men det finns dom som tror det. Royald var en liten ängel som valp, men livet kom i fatt honom. må han vila i frid för det har han fått nu........
Skicka en kommentar
<< Hem