Upp som en sol....

..... och ner som en pannkaka är ju ett talesätt. Som är så otroligt sant.

Har ju inte bloggat sedan helgen som var & nu är det fredag igen. Helg. Den började bra, men övergick till skit.

Livet är så oerhört krångligt emellanåt. Fast utan allt tråkigt som händer, så kanske man inte skulle uppskatta det roliga lika mycket? Jag hatar att vara fundersam. Jag funderar nog ofta alldeles för mycket. Tror jag.

Det värsta i livet, det är besvikelse. Och Emelie är besviken i skrivandets stund. Jättebesviken.

Jag har god lust i att skita i precis allt just nu. Skit i norrköping. Skit i midsommar. Skit i allt liksom. När man lever efter skit-i-allt-principen så slipper man bli besviken. Eller hur.


Så, suckers där ute. Hoppas ni har det riktigt bra, för jag är sur-som en citron och kommer inte överösa er med min glädje på ett tag framöver.

Ett löfte gav jag till mig själv för 1.5 år sedan; Att aldrig spendera min tid med människor som inte får mig att må bra, inte med människor som inte får mig att le och känna mig uppskattad. Det löftet kommer jag aldrig bryta mot mig själv.
Sånuvetni.

Vänskap kan vara väldigt svårt. Det handlar absolut om kompromisser och Emelie kan kompromissa. Men hon tar inte när någon trampar hårt på henne. Aldrig någonsin. Aldrig mer.

Så, nu ska jag gå och städa min lägenhet och se om det finns någon som helst chans, att vända den här röv-dagen till något positivt.

Wish me luck.

// E.